När man tycker om en människa tycker man också om de som står denna människa nära och har en vilja att hjälpa till när problem uppstår. Om man inte kan förmå att hjälpa så blir man ledsen. Jag föreslår flera utbildningar i etik och moral samt socialbeteende och empati för vård personal. Ibland suddas gränsen mellan att vara personlig och belasta de gamla med sina bekymmer. Det får givetvis inte hända. De gamla är redan själva i beroende ställning.

Jag jobbar som ssk Huddingekommun. Jag tycker att man ska vara personligt på ett proffesionelt sätt. Man ska skaffa relation som är grundat på tillit och tänka först och främst på kundens behov, någon viss distans ska man ha i relationer mellan boende och usk, eller anhöriga och usk. M.V.H Erika

Chefen bör ta detta på största allvar. För många är det svårt att veta var gränsen går och detta bör tas upp vid flera arbetsplatsträffar så att personalen får tid att reflektera emellan. Empatiövningar brukar vara en bra start på reflektionerna. Bara genom att öppet prata om gränsen och vad man kan belasta de äldre med kan en positiv förändring komma till stånd. Den som inte av sig själv har förstått vad som är lämpligt kan genom detta bli varse hur det bör vara utan att bli utpekad eller känna sig kränkt av en tillsägelse.

Jag tror detta handlar mycket om sunt förnuft. Det finns ju en skillnad mellan att vara personlig och privat. Personlig tycker jag absolut att man ska vara i mötet med brukaren. Vi är ju inga maskiner och som hemtjänstpersonal gör man ju trots allt, om man ska dra det till sin spets, intrång i en persons hem. Därför tror jag det är viktigt att skapa en så god och sund relation som möjligt till brukaren. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att man bör agera professionellt och kanske inte ta upp alltför privata saker om sig själv, och särskilt inte negativa eller tråkiga saker eftersom det kan påverka brukaren negativt.