Berit Cox och Anonym nr 1 har verkligen de bästa lösningarna, ni har den rätta inställningen till individen och kompromisser, jag hoppas att ni har ett jobb där dessa talanger kommer till sin rätt! Tack för era svar/Therese

Jag tycker den personal som har bäst rellation till Hasse sätter sig ner och pratar tillsamans. Personalen kan först gå igenom varför mötet sker och därefter låta Hasse berätta hur han känner. Kanske kan Hasse komma med ett förslag själv eller i alla fall få hjälpa till att komma till en lösning. Jag tror inte på att bara förbjuda och så är problemet löst. Oftast kommer lösningen från den som orsakar problemet om den bara får lite hjälp på vägen. Kanske en för och nackdelar-lista där Hasse själv kan se vad han orsakar för problem om han röker både för han själv och personalen. Harebra!

Hela livet består av rättigheter och skyldigheter, det är ok. att ställa krav på brukaren att låta bli att röka när där är personal.

Intressant diskussion. En sak jag reagerade på är att i fallbeskrivningen står att chefen började med att beordra dem bland personalen som själva är rökare att ta uppdraget hos Hasse. Problemet som det är beskrivet är ju dels lukten, dels att det innebär en risk för de anställda att utsättas för röken. Det kan kanske vara lättare att få anställda som själva är rökare att ta uppdraget, men egentligen innebär det ju att chefen medvetet utsätter rökarna för ytterligare en riskexponering och det kan väl inte vara rimligt.

Den enda självklara utgångspunkten är ömsesidigt beroende och nödvändigt samförstånd. Hasse vill ha hjälp, omvårdnadspersonal vill ha arbete. Om Hasse inte får hjälp, får heller inte personalen arbete - mot det hjälper inte arbetsmiljölagen. En av hemtjänstens professionella färdigheter är att lirka med hjälpmottagare. Lirka på! Skyddsutrustning är sista hands alternativet. Sedan är det ett rent sakfel; chefen kan inte stänga arbetsplatsen (det är ett ingripande av skyddsombud) - hon/han ska lösa problemet och se till att både Sol och AML följs. Tulipanaros.

Skulle pröva att sätta ut en rökätare, om brukaren inte vill det skall man ställa krav på honom att acceptera denna alt bli utan de insatser som sker i hemmet. Skulle kanske också se om aktuell brukare har ngn anhörig som kan tänka sig ta anställning för att utföra insatserna inom ramen för anhörigvård.

I verkligheten är problemet inte löst bara för att man slutar (vem törs sluta en fast tjänst i dagsläget? - och vem ska få jobbet efter den som slutar?). Inte heller genom att enbart kräva sin rättighet är problemet alla gånger löst. Givetvis önskar man att det skulle vara så enkelt att prata med personen och visa ömsesidig respekt. Men om en person däremot har minnesnedsättning och mycket kort närminne är det väldigt svårt att få denne person att bryta sina vanor. Personen kan vara helt med på alla diskussioner och förslag om att inte röka när personalen är på plats, vädra när personalen ringer och säger att de kommer en viss tid osv. Men glömmer det sedan efter 30 sek... Sådan är verkligheten! En bostad där det bor en riktig storrökare kan dessutom vara svår att vädra ur tillräckligt. Givetvis ska samtal föras med den berörda personen för att personen inte ska röka när personalen är på plats, och givetvis vädra i förväg och eventuellt återkomma när det är gjort om personen glömt bort det. Men i hemtjänsten är det svårt att "planera om" sitt schema med så kort varsel. Det är skillnad på om en person fortsätter att röka pga en minnesnedsättning eller om han/hon fullkomligt struntar i hemtjänstpersonalen, problemen måste lösas på olika sätt. Det finns situationer där kommun fått bekosta dyrt luftreningsaggregat för att komma till en lösning. Vem som ska bekosta detta reningsaggregat kan man såklart diskutera (personen som röker/kommunen/arbetsgivaren). Här är det två lagar som krockar med varandra, Socialtjänstlagen och Arbetsmiljölagen. Det finns inget enkelt svar till denna problematik men jag vill höja min röst för att arbetsgivare, biståndshandläggare och politiker/beslutsfattare måste engagera sig i dessa ärenden, för de är vanligare än man tror. Personal ska aldrig behöva vistas i en sådan hemsk arbetsmiljö som det är i en bostad där någon röker. Chefen har det yttersta arbetsmiljöansvaret och tillsammans med skyddsombudet på arbetsplatsen och eventuellt andra personer som arbetar med arbetsmiljö måste träffa personen och även dennes anhöriga. Som chef MÅSTE man stå på sin personals sida och ta sitt arbetsmiljöansvar och kanske tvingas stänga arbetsplatsen.

BörJa på ett annat jobb Annika, det är min åsikt.

Jag skulle aldrig gå dit. Hade jag personal skulle även de slippa. Vill han ha hjälp får han allt låta bli att röka under tiden personalen är där. Minst

han får visa sinna rättigheter på ett annat sätt . du finns även om du inte röker när vi finns här tyrone

Det är konstigt att personalen ska respektera Hasse men han behöver inte visa respekt för personalen. Hur ska Hasse förstå att det är allvar? - att personalen far illa av hans ovana att röka även när han har hjälp i sitt hem. Det kan inte och ska inte (enligt min mening) vara så att Hasse har rätt att röka medan personalen är där. Vill han ha hjälp ska han låta bli att röka- om han inte vill det så är det ett psykiskt problem hos honom som kräver andra insatser än hemhjälp. Se till att ge rätt hjälp men fall inte undan för en elak gammal man som inte tar hänsyn till andra.

Motivera personen till att inte röka när personalen finns där. Detta är ett långsiktigt motiverande arbete men det går. Har genomfört detta tillsammans med personalen som jobbar inom socialpsykiatrin och våra "personer" har accepterat detta. Om det är så att personen rökt just när personalen kommer, går de ut igen och säger att de kommer tillbaka när personen har vädrat och rökt färdigt. Och detta med respekt för personens integritet och självbestämmande.

Enhetschefen tar tid och talar med sin personalgrupp om det finns någon där som Hasse har ett gott öga till och som har lätt att prata med honom. Den personen skulle kunna säga till Hasse om en tid före, att det finns en sak som du och jag bör prata om i lugn och ro. Ta gärna med en bakelse och över en enkel fikastund får han känna sig viktig och att det är lite utöver det vanliga. Här kan man ta upp om rättigheter och skyldigheter. Bejaka hans rättighet att han får röka i sitt hem när han vill, för det är ju det valet han har gjort. Sen kommer skyldigheten och den handlar om att personalen som hjälper honom önskar att han inte röker när dom är i lägenheten. Det är valet som dom har gjort, och det är inte fråga om rätt eller fel. Det hela handlar om att ge varandra respekt. Hoppas det löser sig på ett bra sätt för alla.