Hon kan få ta emot en andra gång med. Men sedan självklart ska Jasmine tacka nej i fortsättningen! Med omsrog och respekt ska hon förklara för sin klient att hon innerligt uppskattar den "ringa" gåva han har bakat själv för henne, men ändå är hon tjänsteman och hon FÅR inte under några omständigheter ta emot gåvor hur än "ringa". Och detta är inte för att hon är otacksam men regler som styr hennes arbete, är sådana.

Detta är inte lätt. Min sonhustru kommer från ett utomeuropeiskt land och arbetar ibland på ett boende för flyktingungdomar. I det samhället hade de en informationsträff för de boende i samhället. Efteråt sa hon till mig: Det är inte lätt, de har ingen Jörgen som talar om vad de får göra och inte. Min son heter Jörgen och han säger till henne att så gör vi inte i Sverige. För mig var det mycket tänkvärda ord. Så har jag inte tänkt tidigare. Ofta får man höra att de ska ta seden dit de kommer men för att kunna det måste någon tala om vad seden är. Kanske inte direkt en kommentar på det som skulle kommenteras men ska mannen veta vad som gäller måste ju någon tala om det för honom. Hur vi har det i Sverige.

Nej - man ska inte ta emot. Det är inte lätt att säga nej och det kan tyckas vara oförargligt. Men vi ska inte ge någon kulturrabatt. Integrationen kan bli lyckad först när mannen förstår varför man inte kan ge gåvor som han är van vid. Hur kan han lära sig det när ingen vågar säga till. Han kan bli sårad, visst, men han kan också få en chans att lära sig lite mer om hur det svenska systemet fungerar och hur det fungerar med oberoende handläggare. Att be om receptet (som någon föreslog) är en fin gest. Att våga säga nej och kräva respekt för systemet är också bra.

Hon ska inte ta emot brödet om hon inte själv vill (snällt men bestämt Nej till mannen) och då ska mannen respektera hennes beslut, men om hon nu vill ta emot brödet för att dela med sig med sina kollegor är det väl helt ok.

Självklart ska hon ta emot brödet. Hon kanske är den enda person han träffar som han har möjlighet att ge något. Man behöver inte krångla till allt så mycket. Det här är ju positivt för både honom och henne. Positiva saker ska vi vara rädda om.

Att inte ta emot brödet kan även ses som oförskämt. Beroende på varifrån mannen kommer.

Om hon bjuder sina arbetskamrater på gåvan samt talar om det för besökaren så tycker jag att det är okey. Att ta emot gåvan och behålla den själv, det känns inte riktigt bra.

hon ska förklara för manen att hon inte får ta emot brödet. tar hon emot brödet kan det påverka hennes syn på det aktuella skället till att manen är där

Hon försökte ju redan vid första tillfället tacka nej, troligen för att det kändes obekvämt och inte riktigt rätt. Nu har hon all anledning att tacka nej för att det inte ska bli några tveksamheter kring hennes handläggning och för att kunna undvika samma obekväma situation framöver. Naturligtvis ska hon tacka nej på ett snyggt sätt så att mannen förstår att det inte är honom eller brödet det är fel på utan att hans bröd kan uppfattas som en muta.

Klart hon ska ta emot brödet. Mannen skulle bli väldigt sårad annars, han tycker ju att han vill betala tillbaka något och det gör han på det sätt han kan.

Jaha, klart att hon skall ta emot!? Men nästa gång har han gjort hemmagjord likör........ Vart går gränser?

Av respekt för klienten tycker jag att hon med tacksamhet skall ta emot brödet han bakat och även tala om för honom att hon tänker dela det med alla kollegor. Dessutom bör hon berätta att det känns lite tveksamt att ta emot bröd ofta, men att alla uppskattat de goda smörgåsarna de fått. Be gärna om receptet så förstår han att det smakat bra!

Ja! Hon ska ta emot gåvan. Och visa att hon är glad för den. Det där är hans sätt att visa att han minsann också kan ge något. Hans självförtoende behöver det!

Klart hon ska ta emot brödet. Kan en sån enkel gest upprätthålla ett gott förtroende måste det få passera. Mannen får känna sig behövd och alla på socialkontoret kan bre var sin macka på fikarasten.