Senaste dilemmat från tidningen Social Qrage

När pengarna inte räcker

På grund av kommunens ansträngda ekonomi har enhetschefen fått i uppdrag att hålla nere kostnaderna för bistånd enligt LSS. Så när Berit, en av biståndsbedömarna, anser att en av familj har behov av utökat stöd ber chefen henne att ”hålla igen”. Men Berit anser att behovet ska styra, inte ekonomin.

Text: Karin Sääf Göransson • Illustration: Jojo Falk

Berit arbetar som LSS-handläggare i en medelstor svensk stad. Hon är biståndsbedömare för Nora, som nu är 16 år, som har flera, mycket omfattande funktionsnedsättningar och stort behov av personligt stöd och service.
Sedan Nora var åtta år har hon varit beviljad att vistas sju dygn per månad på ett korttidshem. Insatsen beviljas både för att Nora ska få möjlighet till miljöombyte och rekreation och för att familjen ska få avlösning och utrymme för avkoppling.
När det är dags för den årliga omprövningen av beslutet önskar familjen att Nora ska få vara fler dygn på korttidshemmet varje månad. Föräldrarna ser det som ett första steg i processen att börja förbereda både sig och Nora för den dag hon ska flytta hemifrån. Föräldrarna har också blivit äldre och tröttare och deras behov av avlösning är därför större.

Berit tycker att familjen gör en riktig bedömning av sitt och Noras behov och vill därför bevilja familjen 12 dygn per månad. Hon tar upp det med sin enhetschef, som måste godkänna förslaget till biståndsbeslut, innan det går vidare till nämnden. Enhetschefen säger att kommunledningen har ålagt dem att ”hålla igen” eftersom kommunens ekonomi är mycket ansträngd. Kan inte Berit i stället föreslå 10 dygn för Nora? Eller minska ner i något annat biståndsbeslut?
Berit invänder att enligt lagen så är det ju behoven som ska styra, inte kommunens resurser. Men enhetschefen svarar att det är behoven som styr, tio dygn per månad är vad familjerna maximalt behöver enligt de nya kommunala riktlinjerna.

Hur tycker du att Berit ska göra? Föreslå nämnden den avlastning på korttidshem som hon bedömer att familjen har behov av, men som strider mot kommunens riktlinjer? Eller ska hon anpassa sig till enhetschefens krav och föreslå en något kortare avlastningsperiod?

Vad tycker du?

28 dec, 20:57 adnan

Allt som behövs här är ett litet paket till enhetschefen, något spännande, som gör chefen medgörlig.

16 dec, 15:52 Anonym

Det är minst fyra veckor på en måmnad. Två avlastningsdagar x 4 är åtta dagar. På två dagar i veckan eller fyra dagar varannan vecka hinner gamla föräldrar knappast vila ut. För en funktionshindrad person tar omställning ofta längre tid än för andra då de inte själva kan påverka så mycket i sin omgivning. Jag anser att föräldrarna resonerar helt rätt. De behöver mer avlastning och Nora behöver lång tid att vänja sig vid att bo hemifrån. Varför ska det behöva bli så att placeringen blir akut den dagen förädrarnas ork är slut eller de drabbas av allvarliga sjukdomar? Hur mycket pengar har föräldrarna sparat åt samhället genom att ta ansvar för sitt barn och vårde henne hemma? Det är dags att ge föräldrar credit för allt arbete de gör och inte motarbeta deras önskningar. Om det sprider sig att hjälp är svår att få kanske fler väljer att placera barnen på institution eller fosterhem från början för att få en rimlig chans till ett normalt liv för sig själva och kanske flera syskon.

Namn Jag vill vara anonym

E-post (Visas inte ut)

Kommentar

Ett urval av alla kommentarer kommer att publiceras i nästa nummer av Social Qrage. En av de utvalda kommmentatörerna vinner en fin bok.

Välkommen till Social Qrage, SKTF:s tidning om socialt arbete. I varje nummer detta år presenterar vi ett etiskt dilemma med koppling till socialtjänstens och omsorgens verksamhet.

Vinn boken!

Lämna en kommentar och ta chansen att vinna en bok. Bland de som är med i diskussionen om det etiska dilemmat lottar vi ut Regnbågens fånge, afrikanska dilemmasagor samlade av Janne Lundström