I skuggan av finanskrisen

I september 2008 var världens finansiella system nära att kollapsa då den ameri­kanska investeringsbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Det var fritt fall i ekono­min och paralleller drogs till både 30- och 90-talskrisen. Man befarade det värsta. I Sverige ledde finanskrisen till höga varselnivåer. Den totala arbetslösheten steg med 50 % – från ca 6 % i början av hösten 2008 till ca 9 % våren 2009. Ökningen av ungdomsarbetslösheten var än mer dramatisk – från 13 % augusti 2008 till 30 % maj 2009. Finanskrisen kom snabbt och var på väg att återhämta sig, när den avlöstes av en skuldkris som vi fortfarande befinner oss mitt uppi.

I USA ledde finanskrisen till en fördubbling av arbetslösheten och en kraftig ökning av antalet fattiga. Dessutom fick den djupgående effekter på det amerikanska folkets psykiska hälsa som gick ned med 11 procent. Nedgången höll i sig till börserna stabiliserades.

Även Grekerna fick betala ett högt pris för den ekonomiska krisen. Mellan 2007 och 2009 ökade självmorden med 17 % och andelen med dålig hälsa med 14 %. Våldet ökade och antalet mord och rån fördubblades.

I den Värmländska undersökningen, som omfattade 2000 personer, ombads deltagarna jämföra situationen hur den var strax innan krisen hösten 2008 och hur det var vid tillfället för undersökningen drygt två år senare. 22 % uppgav att de fått det bättre och 17 % att de fått det sämre. 11 % uppgav försämrad hälsa och 14 % försämrat psykiskt välbefinnande. Siffrorna varierar kraftigt mellan olika grupper. De som har haft jobb och en trygg ekonomi har fått det bättre – mycket tack vare jobbavdrag och låga räntor – medan de som varslades, blev arbetslösa och sjukskrivna fick det sämre.  Siffrorna tyder på att krisen bidragit till att vidga klyftorna.

I undersökningen frågades det om man själv eller om någon närstående drabbats av arbetslöshet och stora svårigheter att få pengarna att räcka till under de senaste två åren.  Vid undersökningstillfället drygt två år efter krisen var 10 % arbetslösa på heltid. Men 29 % hade varit arbetslösa någon gång sedan krisen och var tredje hade haft stora svårigheter att få pengarna att räcka till.  57 % hade närstående som någon gång efter krisen varit arbetslösa och 47 % närstående som haft ekonomiska problem.  

Kriser påverkar oss direkt och indirekt.  Vi ingår i ett sammanhang och är inte opåverkade av hur närstående drabbats. Värmlandsstudien visar att närståendes arbetslöshet och ekonomiska problem spelar roll för våra känslor, hur vi själva mår och hur vi ser på framtiden.  Och det kan vi se av figuren nedan.

Tre grupper jämförs.  En grupp består av dem som varken själva har, eller har närstående, som drabbats av arbetslöshet och ekonomiska problem – här benämnt EJ DRABBADE. En annan grupp består enbart av dem som själva drabbats men inte närstående – ENBART SJÄLVA. En tredje grupp består av dem som både själva drabbats och som också har närstående som drabbats av arbetslöshet och ekonomiska problem – BÅDE SJÄLVA OCH NÄRSTÅENDE.

Figuren visar ett tydligt trappstegsliknande mönster. Skillnaderna mellan de olika grupperna är påfallande.  Bland dem som både har drabbats själva och som också har närstående som drabbats är det betydligt vanligare med ängslan och oro, försämrat psykiskt välbefinnande, försämrad framtidstro, hatkänslor, känslor av förödmjukelse samt skamkänslor än vad det är för dem som inte drabbats på något sätt, varken själva eller närstående.  Att arbetslöshet och ekonomiska problem ökar risken för psykisk ohälsa är väl känt men att det även finns en tydlig koppling till skamrelaterade känslor och hat har inte uppmärksammats i någon nämnvärd grad. 

Skamrelaterade känslor är självkänslor som är tecken på otrygga och spända sociala relationer och upplevelser av att vara mindre värd i andras ögon. Hat är en känsla som kan variera mellan mildare former av missnöje till extrem aversion och som kan riktas såväl mot det egna jaget som yttre förhållanden.

Flera förhållanden har betydelse för hur ekonomiska kriser slår på individens väl och ve. Bland annat handlar det om i vilken grad samhällets formella och informella strukturer förmår skydda mot saker och ting som är skadligt för hälsa och välbefinnande. Här spelar såväl formella skyddsfaktorer som välfärdens utformning som informella skyddsfaktorer som socialt stöd och tillgång till socialt kapital, en viktig roll. Viktigt i sammanhanget är också i vilken mån enskilda utsätts för faktorer som är farliga för deras väl och ve, som droger och fattigdom.

Psykiska och känslomässiga förhållanden hos tre grupper.

Bengt Starrin är professor i socialt arbete vid Karlstads universitet